De senaste åren har jag blivit av med fler och fler vänner i min vänskapskrets. Jag tror inte att detta är något ovanligt när man t.ex. slutar skolan och inte ses varje dag längre, man byter jobb eller flyttar till en annan ort. Vissa har jag haft förståelse över. Vi passar helt enkelt inte, har blivit för olika. Andra lär man känna en annan sida hos någon man inte visste fanns, en annan ljuger för en och man ser öppet på nätet vad den hittade på istället för att vara "sjuk" osv... 

   För några månader sedan slutade en riktigt nära vän till mig svara på mina meddelanden. Trots att man ser när meddelandet blivit öppnat, väntat några dagar och sedan skickat nya meddelanden hände ingenting.  När man ser på hur personen ändå engagerar sig åt andra människor undrar man "Är det MIG det är fel på?" Jag ställde aldrig någon fråga som krävde ett utförligt genomtänkt svar, utan körde en enkel "Hur mår du?" -style på frågorna. När folk beter sig så vill jag inte lägga ner mer energi på dem, men visst gör det ont när man inte fått svar på VARFÖR det har blivit så? Var det ändå mig det var fel på?

   

Från att ha gått från att ha vänner färre än fingrarna på ena handen till att få fler vänner än vad man förtjänar på bara någon månad har varit galet. Tack vare det nya jobbet. Nu är det bara tre veckor kvar, eventuellt kan det bli någon veckas förlängning, och jag är lite orolig för vad som kan hända, vad som troligen kommer hända efteråt. Man måste försöka njuta av nuet ändå trots att det ligger där i bakhuvudet. 

 

Hönni, ni ska veta, ni som alltid har funnits där och finns kvar för mig, och ni som precis klampat in i mitt liv; fy fanken vad ni är bra, det ska ni veta!