Svammel och Nerdtalk: Kameror och fotografer
Under februari firar jag ett år med absolut egen systemkamera. Hurra Hurra :D och det går bra med den, utan större problem och bekymmer(peppar peppar) förutom att jag hade behövt ett extern hårddisk till ;) Svårt att hitta en som är lika bra som min nuvarande har varit, man har hört skräckexempel på externa hårddiskar som åkt i golvet en enda gång och kaputtat. Min har tappats och stötts i otaliga gånger och funkar fortfarande mycket bra trots sina år på nacken(PEPPAR PEPPAR!!).
Redan hösten 2012 började jag ha riktigt seriösa tankar på att skaffa mig en egen systemkamera. Fotolektionerna på folkhögskolan hade gett mig blodad tand för fotograferingen igen och mycket hängande på fotoforum på nätet retade upp mig att jag inte längre hade samma möjligheter att utveckla mig själv inom foto som jag hade när jag studerade på folkhögskolan. Vintern var velig, mycket testande av kameror och forskande på nätet efter recensioner och priser.
Tillsist betsämde jag mig: antingen skulle det bli en Nikon som jag redan hade lite erfarenhet av eller en kamera som inte var bland de "massproducerade" märkena (som just Nikon är, haha, och exempelvis Canon). I detta fallet låg en av valen hos en Pentax K-30. Min mamma har en gammal analog systemkamera av märket Pentax så hon rekommenderade märket starkt, men efter att ha jämfört kamerorna i en fotobutik bestämde jag mig ändå att det skulle bli en Nikon D3200(fast jag beställde den via nätet istället för att köpa den i butiken, hehe), för nu orkade jag inte vela längre. Jag var så sugen på att fotografera! Pentax-kameran hade blivit en chansning för en kamera som jag inte var hundra procent bekant med. Jag var mycket mer trygg med Nikon-kameran, då vi använde föregångaren D3100 på folkhögskolans fotolektioner. Det var då även av en ekonomisk fråga som jag valde den billigare kameran av ett märke som var lättare att få tag på objektiv till. Jag tvivlar inte på att jag hade lärt mig enormt mycket av Pentax-kameran, men D3200 kändes ändå som det bästa valet. Jag har inte ångrat mig.
Men varför just en D3200? Nikon-fantaster rynkar lite på näsan. Enkelt svar: Därför att jag inte behöver något mer avancerat, för jag har inte den kunskapen ännu och för att jag fortfarande har mycket att lära av den kameran jag har köpt. Jag må har fotograferat med betraktelse på amatörseriös nivå sen 2007 varav fyra år från gymnasie och folkhögskoleutbildning, men jag känner mig absolut inte som en expert. Och om jag inte kan ta bra bilder med en billig och enkel kamera, hur BRA blir mina bilder med en dyr och avancerad kamera? När jag FÖRTJÄNAR en bättre kamera kommer jag köpa en ny.
"Om du tänker fortsätta ta mediokra fotografier som du redan tar duger det nog" fick jag som svar på ett fotoforum angående ett enkelt objektiv jag funderade på att köpa. Jag blev lite sårad. Vaddå mediokra?? Egentligen var det inte var så hård kritik och att jag visste att de egentligen inte var toppenbilder, men inte förrän jag forskade vidare på vad han menade förstod jag den så kallade skillnaden var på hans/hennes syn på riktiga foton och på mina fotografier. Det är en större skillnader på Fotografer och Fotografer än vad de flesta tror.
En fotograf som fotograferar barn, studiopoträtt, skolfoto, djur och event är en bra fotograf för den vanliga människan, då bilderna de tar tilltalar den som känner till området, händelserna eller personerna på bilderna. En fotograf som tar enastående fotografier där känslor och intryck ut till betraktarens sinne (betraktaren som egentligen inte har något alls relaterat till bilden) är en bra fotograf för den med öga för det konstnärliga. Den konstnärliga fotografen som tjänar hundratusentals kronor på sina fotografier och som förstår sig på kritiken från experterna med linjer och fokusområden. Den vardagliga människan som inte alls relaterade till kritiken skulle se sig om och undra om det var samma bild de iakttog.
Jag vill inte längre kalla mig fotograf utan räknar mig mer som "fotograferingsentusiast", det känns mindre kravlöst från de med smak för konstnärliga, riktigt proffsiga, fotografier, då jag ännu inte mäter upp till den standarden. Att betitla mig som fotograf i samband med bilder jag tagit är ju förstås inga problem, men inte förrän jag får bra, givande kritik och känner att jag har djupare kunskap i fotografi kan jag säga "Fotograf, de' e va' ja' e!!". Detta betyder inte att jag har inte har något mål med fotograferingen, utan se det mer som när Tony Stark jobbade under cover på sin Iron Man dräkt rakt under näsan på sina fångvaktare. Det jag håller på med nu är en illusion för något mycket större som komma skall i framtiden ;)
// Annie
